Vladislav Savic

Vladislav Saviã – utrikeskorrespondent med intresse för energifrågor

Saviã inleder sitt anförande med att säga att det är en stor ära att få komma till Borås för att föreläsa men att också är mycket nervös. Äran och nervositeten kommer sig av att han är uppväxt i Borås. Vladislav Saviã har arbetat som journalist inriktad på utrikespolitik på Dagens Eko de senaste tjugo åren. Under årens lopp har han dessutom verkat inom flera internationella organisationer såsom FN, UD och Sida. Hans stora intresse för energifrågor föddes när han arbetade som korrespondent i Moskva under åren 1999 till 2003. Han berättar att han då upptäckte att han inte längre förstod den utrikespolitik som han så länge rapporterat om. Det Kalla Kriget fanns inte längre, och så fort Putin hade statsbesök eller reste någonstans var det ständigt tal om energisamarbeten. – Av någon anledning ville alla prata om energi med Ryssland, medan jag satt och rapporterade om mänskliga rättigheter och Tjetjenien, säger han. – Ännu mer påtaglig blev energifrågan efter Irakkrisen och den 11 september. Vladislav började då sätta sig in i frågan, han läste på och sökte stipendier för att åka på studiebesök till energiproducerande länder.

Spelet om världens energitillgångar
Vladislav menar att om man inte tar hänsyn till energifrågan kan man inte förstå den utrikespolitik som kommit efter det Kalla Kriget. Han sätter ett likhetstecken mellan säkerhetspolitik och global energisäkerhet. – Om man tittar på var i världen som dagens konflikter finns ser man en tydlig röd tråd mellan terroristkriget, de energiproducerande länderna och global säkerhetspolitik, säger han.

Saviã visade sedan kartor över var världens oljereserver finns, var det finns ett starkt
muslimskt inflytande och var världens huvudsakliga konflikthärdar är belägna. Dessa
områden sammanfaller på ett påtagligt sätt och 70 % av världens kända oljereserver finns i
muslimska länder. Vidare fokuserade han på tre länder, Iran, Irak och Saudiarabien. Iran
kan enligt honom potentiellt orsaka konflikter både i regionen och globalt. I Irak är ett fullskaligt inbördeskrig fullt möjligt. Landet skulle då kunna delas i tre delar för respektive minoritet, det vill säga kurder, shiiter och sunnimuslimer varvid risken för att konflikten utökas till en regional konflikt ökar påtagligt. I Saudiarabien ser däremot Saviã den demografiska situationen som en tidsinställd bomb eftersom 40 % av befolkningen är mellan 16 och 34 år och arbetslösheten är mycket hög i den åldern. Dessa tre länder har sammantaget mer än 40 % av världens kända oljereserver.

Saviã presenterade också en karta som visade var i Mellanöstern och Nordafrika världens
stora makter har sitt strategiska intresse med militärbaser eller annan tydlig strategisk ekonomisk-politisk närvaro.

Han påpekar att han inte utgår ifrån de teorier som menar att oljan kommer att ta slut, att man nått ”peakoil”. Han håller alltså inte med dem som hävdar att oljan tar slut inom kort.

Strategier för framtida energisäkerhet
USA började redan 1995 planera sin framtida energisäkerhet. Genom att antal citat av amerikanska ledare visar han att man tydligt kan se att de utvecklat sin tankegång sedan dess. I stort sett alla amerikanska militära baser som kommit till under de senaste tjugo åren finns i eller omkring energirika länder. Detta eftersom att man förutom att ha kontroll av oljan också behöver ha kontroll över dess transportvägar.

När Bush kom till makten år 2001 var den första åtgärden att utveckla en ny amerikansk energisäkerhetsplan. Uppgiften gavs till vicepresident Dick Cheney som efter fyra månader presenterade sin rapport. Rapporten fastslår redan på första sidan att: ”för att uppnå målet att säkra levnadskvalitet under detta århundrade så måste vi utöka våra energitillgångar och dessutom utöka vår energisäkerhet.” Cheney säger också att: ”den utländska oljan är i händerna på regeringar som inte alltid tar hänsyn till USA:s intressen.” – Detta var fyra månader innan 11:e september attackerna, säger Saviã.

Även Kina arbetar strategiskt för att säkra sig om framtida energitillgång. Från början av 90-talet kan man också se ett agerande i från Kinas sida liknande USA:s. Kina lärde av Rysslands misstag och gick snabbt över till marknadsekonomi. Detta innebar att de, för att klara industrialiseringen, behövde energi. Man valde att koncentrera sig till Afrika som var som ett vitt fält utan andra intressenter. Saviã menar att man kan se en strategisk plan över hur de säkrade kontakterna med energirika länder i Afrika

Oljans betydelse för konflikter
Varför attackerades då Irak, fortsätter Vladislav, hur stor betydelse hade oljan i sammanhanget? – Det spelar nog ingen roll vad jag säger, säger Saviã, och väljer istället att citera Alan Greenspan som sagt att: ”det är pinsamt att vi inte talar öppet om att det handlar om oljan”.

Dick Cheney’s rapport fastslog att USA’s importberoende kommer öka markant från 50 % beroende till 70 % importberoende under en tjugoårsperiod. Under samma period har Iran inte producerat tillräckligt med olja eftersom väst inte vill köpa deras olja. Hur det har gått i Irak känner vi till. I Saudiarabien finns en stor social oro. Här finns en befolkning med 20 % arbetslöshet och en befolkning där 40 % är under 15 år. Till skillnad från de andra arabiska länderna har man inte satsat på att bygga upp landet. – Saudi jäser och det vet USA och andra länder som behöver deras olja, säger Saviã. Frågan är, fortsätter han, vad som händer om det blir en konflikt här? Det är det som är mardrömmen för västvärlden och Kina. Då kommer det att bli slagsmål om den övriga oljan. Oljan finns till stora delar i muslimska områden. Det gäller också det forna sovjetiska Centralasien. Här finns dessutom viktiga transportvägar för olja och gas.

Det finns tillräckligt med olja men det produceras inte tillräckligt, det är därför priset har gått upp och det är därför som alla konflikter påverkar oljetillgången. Mardrömsscenariot finns i Kirgizistan. Där finns en amerikansk och en rysk bas, det ligger nära både Kina, Indien och Pakistan. Alla dessa länder tillhör också världens fem största kärnvapenländer.

Frågor:
Varför lägger man så mycket energi och resurser på att säkra oljan, som man vet kommer att ta slut, istället för att satsa resurser på att finna alternativa energikällor?

– Bra fråga, svarar Vladislav, som det varit hittills och som det kommer att vara under lång tid framåt så styr oljan en stor del av vår tillvaro. Det handlar inte bara om transporter utan också om plaster. Hela ekonomin bygger på oljan. 25 % av världens olja konsumeras i USA. 40 % av världens bensin konsumeras i USA. USA är supermakten idag och man vill fortsätta hålla kontrollen och vara den som styr. För att behålla den stora militära kontrollen har de ett behov av bränslet.

Hur ser du på Japans situation i detta, är inte de oroade?
– De är rädda och försöker arbeta åt olika håll för att säkra sig om framtida olja, säger han. Man kan se ett tydligt samband mellan om länder väljer att samarbeta med USA och om de ser USA som viktig för framtida oljetillgångar.

Jag hörde att Amerikas utgifter för att försvara oljetillförseln är sex gånger större än värdet på oljan. Varför försöker de inte istället få en bra relation med muslimerna och få till en fredlig lösning?

– Det är en svår fråga för mig att besvara, det är ju självklart det du säger. USA har kommit in i fålla som det är svårt att ta sig ur. Detta är tydligt i Irak, som det är nu blir det troligen ännu värre om de lämnar men ju längre de stannar ju mer retar de upp dem.

Skulle man ta med den ekonomiska situationen och Israels situation i denna situation.
Värsta sceneriet är att Irak delas i tre länder, då har man automatisk flera konflikter i mellanöstern. Iran består av en rad minoriteter, vilket utgör en risk för inbördeskrig. När det än sker något i mellanöstern har vi en oljekris.

Det är snart presidentval i USA. Kommer amerikanerna att rösta på en president som i större utsträckning söker fredliga lösningar?

Den stora skillnaden mellan Clinton och Bush är att stora delar av utrikespolitiken under Bush styre sköts av Pentagon. Detta kommer troligen att gå tillbaka något. Men samtidigt kan man undra hur de ska stärka sin trovärdighet i muslimska länder?

Vad säger USA om att Kina går in och köper upp i Afrika?
De köper inte upp, de går in på affärsmässiga grunder, vilket inte kan kritiseras. Ett problem är att Kina inte ställer några krav på mänskliga rättigheter.

Ordförande tackar föreläsaren och konstaterar att detta är ett komplext område. Han lämnar över knallen och säger att knallen liksom Vladislav Saviã har en stor nyfikenhet och lust att lära.