Reimar Westerlind

Bertil Larsson, Ordföranden för Borås Industri- och Handelsklubb, välkomnade alla till dagens föredrag med Reimar Westerlind. Alla medlemmarna uppmanades att snarast uppdatera sina uppgifter på hemsidan inför trycket av årsboken.

Mötet beslutade efter förslag från nämndens policymöte att utse alla tidigare ordföranden som hedersordförande. Gunnar Ryman samt Hans Hellbrand fick hedersutnämningen under mötet.

Resa i förändring

Reimar inleder med en undran ”Varför skulle jag stå här? Det är väl straffet jag har fått för alla dumma frågor jag har ställt till tidigare talare. Styrelsen har fått sin hämnd”.

Han berättar om sin bakgrund. Reimar är född och uppvuxen i Kungälv med utedass, kakelugnar och kallt vatten i kranen. Han säger att han haft en härlig uppväxt där han tidigt fick lära sig planera hugga ved på sommaren för att använda den på vintern. Pappa var frisör och mamma Elin glasblåsare. Reimar fick hjälpa till som frisör då pappan var inkallad. Disponenten vid glasbruket där mamma Elin arbetade hade en bestämd uppfattning om att Reimar skulle studera och så fick det bli. Vid 13 års ålder lämnade pappan Reimar och hans mamma pga. alkoholism, och därför fick de hjälp så att Reimar kunde studera på Realskolan. Här stötte han på orättvisa från rektorn som var stadsfullmäktiges ordförande och även socialdemokraternas ordförande. Reimar bestämde sig för att aldrig bli socialdemokrat.

”Säg mig vem du umgås med så ska jag säga dig vem du är”. Reimar menar att man är en produkt av de människor man möter i sitt liv. Han mötte en guldmedaljör i rodd som lärde honom göra långa och korta mål. Exempel på korta mål var att få dansa med den vackraste flickan, prinsessan Grace Kelly och långa mål var att komma till OS som roddare.

Han gick ur Handelshögskolan och hamnade i korsettindustrin i Borås. Här träffade han Lars en fantastisk människa som kunde allt, den bästa företagsledare han någonsin träffat. Han var både akademiker och praktiker. De jobbade och jobbade. Så mycket att Reimar flyttade hem till Lars och tog hustrun Astrids säng.

Härefter träffade Reimar sin hustru Ann-Marie. Hon har varit Reimars värsta kritiker genom åren. Idag har de varit gifta 50 år. Genom Ann-Marie kom Reimar i kontakt med Algots som var den största entreprenören i Borås på den tiden och som senare blev hans största kund. Reimar blev utsänd till Italien för att bli agent i Sverige för symaskiner. Italien hade redan en agent som de var inte nöjda med. Reimar åkte till Stockholm för att prata med den nuvarande agenten AC Gustavsson, och resultatet blev att han ”köpte” det konkursmässiga företaget med agenturen.

Han behövde nu pengar för att skaffa ett lager. Han fick nej av alla banker men genom kontakter fick han ett möte med Marcus Wallenberg i Stockholm som gav honom en check på 125 000 kr. Innan mötet med Wallenberg fick han prutat till sig en fin slips för 16 kr istället för 32 kr! Stockholmarna hade aldrig upplevt någon som prutat tidigare!

Resan gick till Japan och symaskinsfabriken Brother. Han kom hem med en helt outstanding maskin som Sverige aldrig sett. Man sålde ”10 maskiner – få den 11é gratis”. AC Gustavsson växte och mitt i TEKO-krisen där Singer, som var störst, stängde sin verksamhet i Sverige och politikerna ville inte att Sverige skulle ha någon beklädnadsindustri, tänkte Reimar annorlunda och förvärvade konkurrenter som var svaga och däribland Nyström (Rudolf Nyström AB) .
Sverige gick med i EFTA och öppnade dörrarna för fri import. Därefter togs det beslut om att 30 % av Sveriges tillverkning skulle vara svensktillverkat. Då var Sverige nere i 18 %. Reimar tänkte om att tillverkningen skulle öka i Sverige måste vi köpa större hus så vi får plats för fler maskiner.

Han drack kaffe med ”stora Emma” i två timmar som hade sitt lager i dagens Espirahus. Det mötet slutade med att Reimar ”fick” huset. Företaget växte och man byggde på våning efter våning. Planerna att expandera gick till Amerika, men det var så underutvecklat och amerikanarna visste inte var teknik eller elektronik var. Istället satsade man på Ryssland. Sverige var redan känt i Ryssland genom att Tumba hade spelat ishockey där. När Reimar hamnar på världens största inköpsorganisation får han den kvinnliga chefen att le och säger ” Här har ni mig. Ryssland är fullt av kommunister och socialister, vad ni behöver är kapitalister. Här är jag”. Kvinnan fick förtroende för Reimar och hela hans framgång låg härefter i Ryssland.

Han gjorde den största offerten någonsin och den gick igenom. Det blev en lyckad installation. Reimar fick nytt uppdrag och ny utmaning, en trikåfabrik låg i hans händer, men behövde hjälp för att klara av det. Kristina Svensson, som idag arbetar på Högskolan i Borås, var den som slet mest och var mycket drivande. Han fick rätt partners kopplade till sig och man sålde nu ryska sportkläder till Sverige. GEKÅS gjorde en ingångsorder på 25000 tröjor och man fick inga reklamationer på dessa.

Härefter fick Reimar veta vad Ryssland gick för när man hade glömt sitt visum. Han fick smaka på KGB, politisk asyl och ryskt fängelse. Svenska ambassaden fick hjälpa Reimar ur detta. Men fabriken kollapsade och istället startade han en bank i Ryssland. Han fick hjälp av Handelsbanken i Borås och banken gick jättebra men Jeltsin beslutade att alla privatbanker skulle gå tillbaka till statens ägo. Men borgmästaren i Moskva ville att Reimar skulle starta en valutabutik i Moskva. Och det gjorde han. Han sökte samarbete med ICA i Sverige men fick nej. Han fick ja hos KF och affären var igång. En kilometer kö var det vid premiäröppningen. Men bakom Reimars rygg lämnade KF ut mutor och därmed sa Reimar: ” Nu lämnar jag detta”.

Ordförande lämnar över knallen och tackar för ett inspirerande kåseri. Frågor fick utebli då tiden var knapp.

Detta innehåll är endast tillgängligt för inloggade. Vänligen logga in nedan.