Detta innehåll är endast tillgängligt för inloggade. Vänligen logga in nedan.
Ej medlem?
Ansök om medlemskap
Joakim Palme tackar för inbjudan och börjar med att presentera Institutet för framtidsstudier där han är VD. Han berättar att institutet har en 35-årig historia med början år 1973 då sekretariatet för framtidsstudier bildades. Det låg då under regeringskansliet med syfte att vara en hjälp för beslutsfattare. Institutet har sedan år 1988 varit en självständig stiftelse.
Uppdraget de har är att bedriva framtidsstudier och långsiktig analys, som ska stimulera en öppen debatt kring frågorna. Deras styrelse består av namnkunniga personer från universitetsvärlden, politiken och näringslivet för att representera samhället. Han poängterar att det är styrelsen och inte regeringen som väljer inriktning på deras arbete.
Palme berättar vidare att de arbetar som en forskningsorganisation med seminarier och workshops, de gör arbetsrapporter, artiklar, böcker och ger ut en egen skriftserie. I dessa former försöker de föra ut sådant som de anser vara väldokumenterat.
Organisatoriskt är institutet en modern projektorganisation med få fast anställda. De arbetar med olika forskningsprogram som är begränsade till ett antal år, vanligen 4-6 år. För närvarande arbetar de med Framtidens samhälle som handlar om att titta på hur samhället kan vara ett ekonomiskt, socialt och politiskt hållbart samhälle. Den röda tråden för deras studier har annars varit befolkningsstrukturer och samhällsinstitutionernas utformning.
Att studier kring befolkningsstruktur är viktigt motiverar Palme bland annat med att befolkningsförändringar går att förutspå, de varierar kraftigt (mer i Sverige än andra länder) och de korrelerar med ekonomiska och sociala förändringar.
De demografiska framtidsstudierna är globala eftersom migrationen är en viktig del av befolkningsförändringarna. Han berättar att mer än 200 miljoner människor på jorden är migranter, till detta kommer alla de som flyttar inom länder. De studerar också den ekonomiska utvecklingen och fördelningen i en allt äldre befolkning. – Den demografiska och ekonomiska utvecklingen utmanar våra välfärdsinstitutioner. Ytterst handlar det om våra rättigheter som medborgare och förhållandet mellan stat och individ, konstaterar han. Marginaliseringen, eller som man säger numera, utanförskap är också en viktig fråga för våra studier.
Palme presenterar en studier kring inkomstutvecklingen på jorden under tiden 1998 till 2050. Studien visat att alla länder verkar vara på väg i samma riktning. En riktning där dödligheten minskar och födelsetalen går ner. Detta leder till en situation med få gamla, få barn och många i arbetsför ålder, vilket i sin tur innebär bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt. När man studerar detta för olika delar av världens ser man att den ekonomiska kraften flyttar österut. Det ger fantastiska möjligheter med stora marknader i Kina och Indien.
Innan vi är framme vid 2050 kommer vi att se en snabb tillväxt av andelen äldre och stora grupper i arbetsför ålder. I Europa har vi ett växande arbetskraftsbehov samtidigt med en kraftig tillväxt av arbetskraft i andra delar av världen. Men som ni vet så är migration ibland en politiskt svår fråga. Effekterna av denna situation blir tydlig i de befolkningspyramider han visar för olika områden. Var för sig ser det problematiskt ut men sammanslagna ser pyramiderna betydligt bättre ut.
Globaliseringen innebär inte bara att människor blir mer rörliga utan i än större utsträckning kapitalet. Avregleringar har inneburit att skattebaserna, grunden för att finansiera välfärdsstaterna, har eroderas. Det är intressant i relation till att vår åldrande befolkning ger ett ökat tryck på de offentliga finanserna, på marknaden och på den enskilda individen.
Palme förklarar att den offentliga sektorn fungerar genom att ta ut skatter över livets cykel. Tiden för när man betalar skatt stämmer inte överens med när man kostar för den offentliga sektorn. I det perspektivet argumenterar vi för att titta på hur vi ska kunna klara skattebaserna. – Vi behöver tänka om i socialpolitiken och vända perspektivet, säger han.
Som stöd för detta har vi i en studie tittat på tillväxttakten under efterkrigstiden i EU-länderna och ser att den följer utbildningsinvesteringarna Vi ser en nyckel i detta för att få en stark bas för att hantera en åldrande befolkning, oavsett om detta sker privat eller offentligt. En oroande signal är dock att ju rikare vi blir desto latare tenderar vi bli, vi investerar därför inte tillräckligt i utbildningssystemet. Dessutom finns det en konflikt med ett expanderande utbildningssystem samtidigt som vi ska reproducera oss. Utbildning är därför den stora framtidsfrågan enligt oss, säger han. Men det handlar inte bara om att få fram innovatörer utan också att få fram dem som kan vara med och genomföra.
Framtiden innebär alltid osäkerheter men detta erbjuder också en möjlighet att påverka. Det vi kan påverka handlar om att vi ska arbeta längre, vi ska låta invandrare inom och utanför landet delta på arbetsmarknaden och bidra, samt låta ungdomar etablera sig snabbare på arbetsmarknaden.
Det som kommer att hända är att arbetsmarknaden kommer att föryngras och utbildningsnivåerna höjs. Det försenade barnafödandet är ett välfärdsproblem eftersom vi inte hinner få det antal barn vi vill. För ungdomarna är det är inte bara studiesystemet utan även bostadssystemet som är ett problem. Vi har svårigheter att sätta långa räntor, om vi kunde det skulle vi kunna ge en stabilitet för unga människor.
Befolkningsutvecklingen är ett stort problem för en del kommuner, detta gör regionfrågorna mycket aktuella ekonomiskt men också ur ett demokratiperspektiv. Detta illustreras av Övertorneås framtida befolkningspyramid som mer liknar en kantarell än en pyramid. – Hur ska man ens kunna hitta personal till äldreomsorgen, frågar sig Joakim.
Barns- och ungdomars villkor är viktiga inte bara här och nu utan även för framtiden. Det vi gör idag med våra barn och ungdomar får konsekvenser i framtiden.
Han tycker att det finns rapportering om utvecklingen i samhället som manar till eftertanke. Majoritet av befolkningen får det bättre med det finns en polarisering kopplad till den etniska och ekonomiska segregationen. Att uppväxten i ett visst område påverkar dina möjligheter i utbildningssystemet och på arbetsmarknaden är det en varningsklocka.
Palme berättar att de också fördjupar sig i det som inte är lika sannolikt men som skulle få stora konsekvenser om det hände, t.ex. spridning av ett virus som fågelinfluensan och snabba klimatförändringar. Det kan också handla om politiska förändringar som har stor påverkan. Han menar att det är viktigt att även de osäkra korten finns på agendan eftersom det handlar om att avmystifiera framtiden för att vi ska kunna ta en diskussion även om det känns obehagligt.
Han ser inte han i sin roll som framtidsforskare kan tala om vad det goda samhället är, däremot är deras uppgift att förtydliga de gränser som verkligheten sätter på våra möjligheter att förverkliga våra visioner om det goda samhället. Det är först när vi ser våra begränsningar som vi till fullo kan utnyttja det handlingsutrymme som faktiskt finns.
Sist i föredraget presenterar han två slutsatser: ”Vägen till helvetet är asfalterad med god vilja” och ”det är detaljerna som gör det”. – Det är viktigt att ha visioner om det goda livet men vi får inte låta det missleda oss och till sist är det omsorgsfullheten i hur vi utformar våra samhällsinstitutioner med de medel vi har som avgör om vi når dit vi vill, avslutar han.
Den första frågan handlar om mäns och kvinnors makt eller viktighet i samhället som förhoppningsvis förändras.
Kvinnor presterar allt bättre i utbildningssystemet men det händer något i arbetslivet. Det finns en stor potential eftersom kvinnor och invandrare presterar mycket bättre än vad deras position på arbetslivet vittnar om. Vi bör organisera arbetsmarknaden så att vi utnyttjar denna potential. Det är mycket bättre på detta i USA. Kanske har vi levt i det multikulturella samhället för kort tid, säger Palme.
Den andra frågan handlar om vad som gör honom optimistisk relativt pessimistisk angående den svenska skolan.
– Det finns anledning att vara mer optimistiskt än vad debatten ger sken av, svarar han. Det finns en stor brist som handlar om att pedagogerna har retirerat in i klassrummen, en utmaning är idag att få in ett mer vetenskapligt utvärderande av pedagogiken. Man saknar en nationell pedagogik.
De yrkesinriktade utbildningarna måste få större utrymme, de har en bra avkastning. Vi har också tittat på det livslånga lärandet och ser att det finns en stor potential för utbildning på jobbet.
Ordförande tackar föredragshållaren och överlämnar knallen som tack.
Detta innehåll är endast tillgängligt för inloggade. Vänligen logga in nedan.