Göran Tunhammar

Välkommen

Borås Industri- och Handelsklubbs ordförande Alfred Hahn inleder med anledning av terroristattacken i USA den 11 september 2001 med följande tankar:
Vi har väl alla – efter det ofattbara som hänt i USA – ställt oss frågan: hur kommer världen att se ut i morgon? Vi kan vara tacksamma för och trots allt glädjas åt hur privilegierade vi är som får leva och arbeta i detta goda land, i fred och frihet. Det är stort att vara tacksam över – varje dag! Men det ställer också kravet på oss att vi – var och en på sitt sätt – gör vår insats för att det goda förmår segra över det onda, i stort som smått.
Med detta vårt ansvar i tankarna blir vi nu stilla och visar vår medkänsla och vår solidaritet med dem, som denna gång blivit offer för det onda.
Mötet håller en tyst minut.

Ordföranden hälsade därefter alla hjärtligt välkomna till dagens möte och en ny termin i Sjuhäradsbygdens vuxenuniversitet. Ordföranden uppmanar därefter Bengt Wennerlund att framstiga till podiet, Wennerlund avgick som klubbmästare vid årsskiftet 2000-2001. Ordföranden avtackar Wennerlund för hans mycket fina insats för klubben och överlämnar boken ” Där vägen börjar ” av Dan Korn. Wennerlund tackar för hyllningen. Ordföranden informerar om Handelsklubbens dag, ordföranden lämnar därefter ordet till Göran Andersson och Fredrik Logenius som presenterade status på nätverksprojektet, hemsidan är nu dessutom öppnad och ligger ute på nätet.
Ordföranden hälsade dagens föredragshållare Göran Tunhammar välkommen.

Föredraget

Föredragshållaren Göran Tunhammar tackar för inbjudan till Handelsklubben och börjar sitt föredrag.

Reflektion

En dag som denna den 14 september några dagar efter händelserna i USA som är i alla våras hjärnor och hjärtan. I femton länder har man nu en tyst minut och detta stämmer till eftertanke. Vi har vårat öppna samhälle fått oss en tankeställare. Dom grundläggande värderingar som vi har med demokrati och att alla människor har lika värde är oerhört viktigt att värna om och att bygga vidare på.
Behovet av samarbete ökar och NATO och Ryssland har gjort ett gemensamt uttalande om att inte låta dom skyldiga gå fria. Detta ger gott hopp om framtiden.
Vi ledare har ett särskilt ansvar när det skakar till i fundamenten på detta sätt, vi måste visa på hopp om framtiden även och framförallt i en stund som denna.
En annan sak är att världshistorien visar att det finns inte en demokrati som utövar aggression mot en annan demokrati. Demokrati är den yttersta garanten för fred. Det andra i detta det är att en förutsättning för att demokrati uthålligt skall fungera. Det är att man har en fungerande marknadsekonomi, att människor fritt får avtala med varandra, fritt får starta företag, fritt får
starta fackföreningar och får yttrandefrihet. Marknadsekonomi är en förutsättning för demokrati och demokrati en förutsättning för freden.

Hur komma dessa tragedier att påverka ekonomin? Det är för tidigt att dra några säkra slutsatser. Man kan teckna ett tänkbart scenario om vad som kommer att inträffa.
Många hävdar att den amerikanska ekonomin stod och vägde. Vi vet alla vårt beroende av den amerikanska ekonomin. Den växte fram till den 11 september med bara futtiga 0,2%, men den växte i alla fall fortfarande.
Den amerikanska ekonomin drivs av privat konsumtion och av enskilda människors vilja att spendera pengar på bilar, kylskåp, kläder m.m. Den viljan kan ha påverkats, ekonomi är mycket mera psykologi än något annat. Risken är stor att människor skjuter upp inköp, man sparar och är försiktig. Det här kan få amerikanska ekonomin att gå ner något så att den kommer under nollstrecket och det blir minus ett tag. Då kommer det att stå recession i tidningarna, detta påverkar människorna och detta blir negativt.
Det är en risk vi har att räkna med. Översätter vi detta till Sverige kan detta innebära att vändpunkten i den svenska ekonomin skjuts fram. Många har trott att den skulle komma till våren 2002, det kan nu bli så att den kommer hösten 2002. Med ordentligt drag från våren 2003, detta är gissningar mer eller mindre kvalificerade.

Det man kan säga med större precision är att oavsett hur lång tid den här nedgången i Sverige nu varar. Så står vi bättre rustade den här gången än vad vi gjorde inför den dramatiska nedgången som alla här upplevde i början på nittio-talet.
I en lång rad hänseenden är Sverige väsentligt bättre rustat nu än vi var då. Detta beror på ett antal strukturella faktorer av betydelse har ändrats. Vi är med i Europeiska Unionen, vi har att följa dom ekonomiska kriterierna från Maastricht om att hålla ordning i statens finanser. Svenska statens finanser är sanerade, man kan tycka att man borde banta balansräkningen men det är en annan sak. Faktum är att det är ordning i statsfinanserna.
Vi har en oberoende riksbank som har ett mål: Inga grundliga målkonflikter. Vi har fått ordning på pensionssystem o.s.v. Det finns en rad frågor som är i bättre ordning vad det gäller de makroekonomiska fundamenten.
Vi är bättre rustade rent strukturellt inför eventuellt bistrare tider.

Organisation

Tunhammar påstår att det svenska näringslivet är bättre rustat organisatoriskt nu än tidigare, vi är bättre rustade genom att ha etablerat denna nya huvudorganisation – Svenskt Näringsliv. Många har försökt detta tidigare, Tunhammar var själv med om ett fiaskoartat misslyckande så sent som 1995. Av misstag lär man, man gör inte om samma fel. Ett fel som gjordes 1995 var att inte tillse att den stora förändringsprocessen var förankrad på ett riktigt sätt. Nu var det förankrat, det var ett avgörande skäl till att det lyckades.
Varför gör man då en sådan här förändring? Därför att dom gamla organisationerna , Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund dom har ju tjänat näringslivet väl sedan början av förra seklet. Det faktum att dom var grundade för så länge sedan, i grunden präglade av sin tid. Som redan det är ett skäl att göra något som är grundat i denna tid och anpassat till nutiden och framtiden.

När Industriförbundet och SAF grundades i början på förra seklet då hade industrialiseringen just brutit igenom i Sverige. Då var taylorismen på ingång, att stycka upp arbeten i så små delar som möjligt. Då var det enkelt att byta ut den ene jobbaren mot den andre. Då var det fullständigt naturligt att man på arbetarsidan organiserade sig kollektivt för att överhuvudtaget få någon styrka för individen.

På andra sidan var kapitalet på ett antal fysiska människor som var lätta att identifiera men svåra att byta ut. Idag är det inte helt tvärtom men det är oerhört annorlunda. En mycket stor del av kapitalet förvaltas av pengaombudsmän. Dom som sköter stora pensionsstiftelser och liknande, dom är svåra att identifiera och har lätt att röra sig. Medan däremot det som av gammaldags ekonomer kallas för produktionsfaktorn arbete, det är helt avgörande för framgång. Allt svårare att byta ut, kunskap är A och O för framgång.

Gränserna har suddats ut på det här sättet. Dom har suddats ut mellan länder, mellan traditionella begrepp som tidigare var tydliga – som Industri och Handel.
Denna gränsdragning går inte att göra på samma tydliga sätt.
Vi är på väg från ett fabrikssamhälle till ett modernt industrisamhälle, vi är inte på väg bort från ett industrisamhälle men det industriella begreppet får en helt annan innebörd.
Det går inte att hålla upp de här precisa rågångarna och säga att det är industri och det är icke industri. Det är kapitalist och det är proletärt. Det är en gången värld och vi måste anpassa oss efter detta.

Vi startade den nya organisationen i våras, det formella beslutet togs den 29 mars. Första arbetsdagen var den 17 april och vi har nu varit igång i knappt fem månader.
Det är en extremt projektinriktad organisation, det är väldigt lite av traditionellt avdelningstänkande. Framförallt är det för första gången för näringslivet en organisation som har ett tydligt mål och en mycket tydlig vision.
Det här med mål och vision, alla företagare vet vikten av att ha ett tydligt mål för att medarbetarna skall veta vart dom är på väg.

Mål

Tunhammar förklarar sin målbild med ett diagram på en OH-bild och börjar att förklara 10-5. Detta är ett mål som är satt och beslutat och det är Svenskt Näringslivs uppdrag att försöka uppnå. Målet är att Sverige om tio år skall finnas bland dom fem bästa i välståndsligan.
Alla vet nog var vi befinner oss idag, sextonde eller sjuttonde plats. Det är en resa dit, om två år måste vi vara på minst femtonde plats. Om fem år måste vi vara på minst tionde plats för att ha en chans att nå slutmålet att om tio år vara på minst femte plats.
En del av er har varit med länge och vet att detta inte är omöjligt för Sverige att åstadkomma. Vi har gjort det förr, 1970 låg Sverige på delad tredje eller möjligen fjärdeplats. Detta går att göra igen. Vi vet att andra europeiska länder har gjort detta i sen tid. Dom flesta av oss som är i den gyllene medelåldern ser fortfarande på Irland som en fattig kusin borta i Atlanten. Irland är idag ett rikare land än Sverige och det har gått fort. Det är inte EU-subventioner som har gjort dom rika, det har bidragit på marginalen. Det är helt andra faktorer.
Danmark var nere i källaren tills dom gick igenom kartoffel-kuren, dom ligger också mycket bättre till än Sverige. Finland har gjort en fantastisk resa, dom har haft stentuffa
förutsättningar.

Det kan ju inte vara så att vi är dummare eller slöare än några andra människor omkring oss. Det måste vara andra faktorer som spelar in, dom strukturella avgörande faktorerna.

Detta är vårt mål: Att om tio år vara på minst femte plats i välståndsligan.

Vision

Svenskt Näringslivs vision är att etablera en intressegemenskap kring värdet av företagsamhet så att alla människor inser att det är bara då vi kan utveckla vår livskvalité och få det bättre i Sverige.

Det här hänger ihop på så sätt att om vi inte lyckas förverkliga denna vision så kommer vi aldrig att nå målet. Här behövs en blomstrande företagsamhet i hela Sverige, då går detta.
Mål och vision hänger ihop.

Visionen är styrande på det sättet att den ihop med målet avgör vårt vägval och vår strategi som i hög grad kommer att vara dialogens strategi. Den tiden är för länge sedan svunnen då det kunde stå en och annan farbror i Stockholm på en eller annan holme eller storgata och deklarera hur det står till. Dom flesta struntar i detta, särskilt gäller detta yngre människor. Man måste övertyga med argument, det går inte att peka med hela handen och säga att:
så är det.
Vi kommer därför att föra en dialog om varför det är så viktigt med företagsamhet och hur man når dit.

Nulägesbeskrivning

Nulägesbeskrivningen är jätteviktig, om man inte har alldeles kristallklart för sig var i terrängen men befinner sig eller var i skärgården man befinner sig. Då är det lite svårt att ta ut kursen mot målet, då lär man trampa ner i någon tjärn eller gå på någon grynna.
Man måste veta nuläget.
Denna nulägesbestämning i alla relevanta avseenden, det pågår nu. Det innehåller både plus och minus, allt är inte dåligt. Mycket är bra. Vad är viktigt att vi är bra på? Hur ser vi ut i förhållande till andra? Bench-marking som arbetsmetod som vi känner igen från företagandet, vad har andra gjort som lyckats väl? Irland, Danmark, Holland och Finland – kan vi lära av dom för att göra lika bra eller bättre?

För att göra detta tydligt är det nödvändigt att vi klarar av att förklara för människor innebörden av tillväxt. Varför är tillväxt viktigt för oss som enskilda människor, enskilda familjer, enskilda hushåll? Inte bara i traditionella termer som att då är vi si och så många procent bättre. Det säger inget för just mig, det kanske säger något om vi lyckas återerövra en sådan position. Då innebär det att varje genomsnittligt hushålls genomsnittsinkomst i Sverige har 75.000 kronor mer att spendera efter skatt. Då kanske man har råd att göra lite saker med barnen, frigöra lite tid, helt legalt köpa fönsterputstjänst. Man kan öka sin livskvalité. Man kan köpa en ny bil som är säkrare och mer miljövänlig, dessutom roligare att köra.
Det här måste levandegöras, tillväxt blir ju annars något nationalekonomiskt mantra. Som dom flesta inte bryr sig så mycket om. Det är en stor pedagogisk uppgift.
Vi måste klargöra bilden om ingenting görs och om vi fortsätter med en sorts hanka sig fram modell. Hur blir det då?
Att människor ser valmöjligheterna, vi måste klargöra vad vi vill och vara tydliga i varför vi vill något. Det är nödvändigt att vi har recepten – kokboken, vilka åtgärder kan vidtagas?

Ingen här sitter med leveransförmågan, det känns lite dystert. I många fall är det andra som måste leverera, allt ifrån EU, Sveriges riksdag och regering, kommuner till landsting i vissa fall. Allt detta måste det finnas en samlad idé om hur detta skall gå till.
Är det överhuvudtaget möjligt? Är det realistiskt? Kräver det otroliga umbäranden? Blir det sämre med vård, skola och omsorg?
Poängen är att det skall bli bättre.

Detta är kort uttryckt vår gemensamma utmaning. Man kan sätta ett frågetecken efter rubriken ”Sverige till toppen” eftersom det inte är vi själva som sitter och beslutar om detta. Man skall inte sätta frågetecken om ambitionen att göra allt vad vi någonsin kan för att bidra med recepten, dialogen och med att visa att det är möjligt om man bara vill.

Sammanfattning

Det här är något som sammanfattningsvis i några punkter innebär ett helt nytt arbetssätt. Visionen kräver ett otroligt engagemang i hela denna process, processen är nu i sin inledning. Detta är bara presenterat för Svenskt Näringslivs arbetsutskott och dom har gett körorder på detta. Processen innebär att alla medlemmar av olika branscher också på sina kanter måste känna för detta. Detta räcker inte utan det måste också till att så många som möjligt är med på var sin kant.
Det skall bli ett stort rikssamtal kring att nå målet – varför och hur nå målet.

Valrörelsen är viktig för företagsamheten och att våra frågor lyfts fram, Svenskt Näringsliv är partipolitiskt obundet. I förra regeringsdeklarationen nämndes inte företagande med ett enda ord.

Slutligen om organisationen, skall vi lyckas med detta så krävs det en enorm fokusering. Fokusering kräver prioritering, prioritering kräver att man kan välja bort ett antal frågor.
Det är ett stort system som består av olika branschföreningar, arbetsgivarförbund och Svenskt Näringsliv som paraplyorganisation. Det kräver att man har ett mycket bra och öppet samarbete i hela systemet. Det är inte så idag, så man inte för upp frågor i onödan till centralnivå utan löser dom så nära företagen som möjligt.

Tunhammar avslutar med att fråga ordföranden och mötet om vi vill anta utmaningen och vara med på resan?
Svaret blev ett rungande JA.

Frågor:

Målvisionen om tillväxt i Sverige är det vi behöver, men den kommer att presenteras för politikerna också. Man kan fråga sig vad dom har att säga om en sådan målvision. Den politiska situationen med röd-grön sörja, beslutar man sig för 100 blir det aldrig mer än 50. Det måste bli en annan syn på hur Sverige kan växa, man måste komma till koncensus om vad som är bra för Sverige.

Svenskt Näringsliv har pratat med ledande politiker om detta. Målet är det ingen som har något emot, tvärtom. Vi vill ju alla ha en större kaka som dom kan fördela. Visionen är också OK. Viktigast av allt är enskilda människor tycker och har för värderingar. Det är till sist avgörande för hur politiken utformas. Attityderna bland unga är otroligt mycket bättre nu än för tjugo år sedan. Det handlar om att öppna upp offentlig sektor för konkurrens, mycket större utspridning av entreprenörskap, mycket mera sjuhäradsanda över Sverige.
Två procent är entreprenörer i Sverige idag, i USA är det tio procent. Vi måste säkert upp på nivån fem procent för att det här skall bli någon skjuts i.
Skatter, vi behöver en reform som liknar den irländska. Det blir det svåraste och det hänger ihop med att man kan konkurrensutsätta den offentliga sektorn.
Till sist men inte minst – utbildning och relevant utbildning.

Det är ett faktum att globaliseringen av näringslivet den fortgår. Ibland är det svårt att identifiera Sverige som en del i denna med outsourcing av produktionen. Var finns EU i din vision, jag utgår ifrån att den måste vara en väsentlig del av hur vi skall nå fram till 10-5?

Sverige är en extremt internationaliserad ekonomi, vi är den mest internationaliserade ekonomin i EU. Möjligen kan vi jämföra oss med Holland, så kommer det att förbli.
Om vi inte har en tillräcklig växtkraft här hemma, tillräckligt entreprenörskap, tillräcklig kunskap. Då kommer detta bara att föra oss ”down the drain”. Just den här bygden är ett mycket fint exempel på hur traditionell produktion flyttas ut till Estland, Polen o.s.v. Samtidigt som kunnandet, distributionskunnandet, ledningskunnandet, designkunnandet finns kvar här. Det utvecklas ett industriellt kunnande på högre nivå här medan själva fabrikationen sker på annat sätt.
Det här kommer att fortsätta. EU finns med hela tiden, vi skall inte hymla med att vi är kritiska mot en del av EU. Men perspektivet att stå utanför vore förskräckande för oss.

Avslutning

Ordföranden Alfred Hahn tackar och överlämnar knallen med följande lite mer allvarsamma ord än vanligt:
”I kampen mellan ont och gott, jag tror mig förstå att det goda skall segra till sist ändå”.

Klubbmedlemmar och gäster utdelar uppskattande applåder.
Ordföranden avslutar mötet.