Anders Källström

Sedan gick vi in i industrisamhället och människorna flyttade tills bruksorter. En innebörd var att välfärden ökade en annan att sambandet mellan det man konsumerade och var det kom ifrån blev otydligare. Abstraktionsnivå i ekonomin ökade. Idag är den abstraktionsnivån otroligt hög, detta gäller även tekniken och politiken, fortsätter Källström.

Under brukssamhället blev det mer komplicerat än tidigare men ändå inte mer än att alla som var med och bestämde sågs i kyrkan på söndagarna. Idag är politiken extremt komplicerad, vi har sex politiska nivåer. Högst upp finns världsorganisationer som FN, därpå har vi EU. Handelskammaren har idag två anställda i Bryssel och det kommer att bli fler. Han berättar att Volvo har räknat ut att 80-90% av alla beslut i koncernstyrelsen har en relation till vad Bryssel gör.

Av 15 000 människor i EU-kommissionen är det bara 6-7 000 som arbetar med politiken. Därför behöver man alla de 120 000 lobbyister som finns i Bryssel. Hela Europa verkar ha förstått detta, men inte Sverige, säger han. För att kunna hantera alla frågor välkomnar EU-kommissionen lobbyisterna och bjuder in dem för att ge synpunkter.

Nästa nivå är den svenska, och nivån därpå utgörs av Västra Götalands Regionen, sedan finns våra kommuner och eventuella stadsdelsnämnder. Detta är väldigt långt ifrån att kura skymning, poängterar han, folket är inte längre med.

Detta är ett problem när man vill ha ett politiskt beslut, eftersom politiker hänvisar till sina väljare. Det är alltså folket vi behöver påverka, inte politikerna. Vi behöver kura skymning med folket. Detta är en av de stora utmaningarna, att prata ekonomi med folket. Om vi kan vara en region som har med sig folket, skulle vi ha en enorm konkurrensfördel. Därför har vi börjat med att kura skymning i lite större skala. Som en del av det har jag bl.a. föreläst för 13 000 lärare sedan år 2006.

Han beskriver fordonsindustrins situation idag som ett drama av stora mått. Volvokoncernen går fantastiskt bra, de är världens största tillverkare av dieselmotorer som används i många typer av fordon. Genom försäljningen av personvagnar fick man loss pengar till att köpa andra lastbilstillverkare och de är idag i en stark tillväxt. Intressant är att se var de växer, många av komponenterna görs inte i Sverige utan i Kina och kunderna finns också där. Mycket av tillväxten måste därför ske i Asien. Men vill de sig riktigt väl så blir det ett jobb i Västsverige för varje fyra jobb i Kina. Alternativet är inte fem jobb här utan inga alls. Detta ser han som en positiv dramatik och säger sig vara optimistisk kring Volvos utveckling.

Källström går vidare och pratar om SAAB. Han konstaterar att SAAB inte längre finns som företag utan är ett varumärke som inte gått vinst på väldigt många år. De gör 120 000 bilar per år, en väldigt liten andel av alla de miljoner bilar som GM gör i fabriker runt om i hela världen. Andra fabriker gör bilar med samma komponenter men med andra varumärken. Det finns en risk att man beslutar sig för att den lilla fabriken i Trollhättan inte längre behövs. Däremot menar Källström att det är rädda om bilen SAAB, eftersom det är en av få premiumbilar inom GM-koncernen. Skulle det vara så att vi västsvenskar inte bryr oss om fabriken i Trollhättan, varför skulle då GM göra det. Han beskriver situationen för SAAB som skör.

Anders fortsätter sin beskrivning av fordonsindustrin genom att berätta om situationen för Volvo Personvagnar som till skillnad från SAAB fortfarande är ett eget företag med ett eget varumärke. Problemet för Volvo Personvagnar är att Ford inte är lönsamt utan har varit olönsamt länge. I själva verket är Volvo Personvagnar pantsatt i en bank. – Fords ambition är naturligtvis att kunna köpa tillbaka Volvo från banken men om man inte lyckas med det kommer banken att sälja till någon annan. Köpare blir den som betalar bäst, detta kommer inte att vara någon svensk person, säger han.

Ford och GM brukar följa varandra i sina beslut. Det är därför av stor betydelse för Volvo vad som händer med SAAB. Skulle SAAB försvinna är det en nackdel för Volvo eftersom båda drar nytta av klustersamarbetet.

Det finns idag en överkapacitet inom bilindustrin och Kina bygger nya fabriker. Världens bilanalytiker funderar över detta och många tror att amerikanska och japanska tillverkare kommer att ta stryk. Europeiska märken kommer troligen att klara sig bra eftersom vi varit duktiga på att bygga varumärken. En sannolik utveckling är att det är biltillverkare i Korea, delar av Japan och USA som kommer att tappa till kineserna. Men det är ju inte alldeles självklart att det kommer att bli så, menar Källström. – Det är en betydande dramatik som pågår som har en enorm betydelse för oss. Det är viktigt att folk känner till detta så att de applåderar och inte buar när politikerna fattar beslut för att gynna fordonsindustrin, säger han.

När det gäller säkerheten finns det tre sätt att minska olyckorna. Nämligen att förbättra bilen, förbättra vägen eller att arbeta med förarnas attityder. Det sista är det effektivaste, menar Källström. Som exempel kan nämnas att en stor del av olyckorna orsakas av alkohol. En annan attityd som påverkar säkerheten är förarnas attityder till hastigheten. En lösning är att ha fler olika steg, men ändå bättre skulle det vara att variera hastigheterna i relation till den faktiska situationen. Detta skulle innebära att vi fick mer respekt för hastighetsgränserna. Det finns också ytterligare teknik som kan höja säkerheten. Han skulle vilja ha Västsveriges vägar för att testa den nya tekniken som utvecklas.

För att komma till rätta med trängseln behöver vi arbeta med infrastrukturen. Källström tror att tunnlar är framtidens lösning för att minska trängseln i städerna. Det finns också en del andra förslag på lösningar, biltåg är en sådan. Det finns en enorm potential och optimism som kräver ett politiskt stöd som kräver ett stöd bland folket. Källström avslutar sitt föredrag med att önska sig att vi blir bäst i världen på att kura skymning.

Det är nog flera grepp som måste göras och det är ju inte säkert att vi kan bli bäst på allt. Men blir vi bäst på något är det bra nog, svara Källström. Då kommer vi att klara oss bra. En viktig faktor ar vad staten satsar på forskning inom området, idag lägger näringslivet större resurser på detta än staten.

Hur ser du på höghastighetståg?
Det är bara ett av fem järnvägsstråk som idag är utbyggt för att klara detta, lika illa är det med vägarna. Vi skulle behöva stora investeringar för att komma till rätta med infrastrukturen. Om man bestämmer sig för att bygga norra länken i Stockholm kommer det att göra slut på alla pengar i kommande infrastrukturproposition. Förutom att utbyggnad behövs är underhållet av vägarna i Västsverige eftersatt, skogsindustrin kan som till exempel inte hämta timret i skogen. Broarna och tunneln vid Göta älv hör också till det som ligger efter.

Ordföranden tackar och lämnar över knallen (Källströms tredje).