Bo Ekman

Att ta rygg på globaliseringen

Ordföranden välkomnade Bo Ekman, Nextwork, som dagens föredragshållare under rubriken
Att ta rygg på globaliseringen
Bo Ekman är entreprenör med djupt engagemang i samhällsdebatt och samhällsutveckling. Grundade för nio år sedan kunskapsföretaget Nextwork, som arbetar med omvärldsanalys, strategiutveckling och förändringsprocesser. Han var tidigare verksam i Volvos koncernledning samt SIFO-chef. BE grundade 1981 Tällberg Foundation, som samlar ledare från hela världen till samtal om samtid och framtid. Han är dubbelboende, dels i Tällberg och dels i Stockholm.

BE tackade för att han fått komma. Han började med att berätta om den nya Japan Parken, 300 meter från Leksands kyrka, på ”helig mark”. Det är svårt att tänka sig att en Japan Park har byggts mitt i denna ursvenska härlighet. Varför då detta i Leksand?

Han berättade om Bergkvist Såg, där världens yppersta teknik finns, det mesta köpt just i österled. Sågens produktion skapade grunden för att ett japanskt företag köpte Insjöhus, som ligger alldeles intill och som just nu gör 1900 prefabhus, som exporteras till Hokkaido, där byn Tubetsu blivit Leksands vänort. Bergkvist Såg har alltså genom sin kvalitet och genom förädlingskedjorna tagit rygg på globaliseringen. Människorna förstår att detta är bra, eftersom det ger jobb och pengar, så att Bergkvist uthålligt kan sponsra Leksands IF.

Leksand har byggt en ny arena, Ejendals Arena. Företaget Ejendal, som tillverkar sina arbetshandskar i Kina, har bidragit med 20 miljoner kronor till arenan. Så det är kinesiskt arbete som har skapat svenska marginaler, som har skapat möjligheten att bygga Ejendals Arena. Så har man tagit rygg på globaliseringen.

Inte långt ifrån Bergkvists Såg, ligger företaget Clas Ohlson, som köper ca 70% av sina produkter i österled. Företagets VD säger ”det är inte så märkvärdigt det här, jag köper lite billigt och så säljer jag lite dyrare, det är bra”. Så har de tagit rygg på globaliseringen och skapat förutsättningar för tillväxt och jobb.

Strax norr om Clas Ohlson, ligger Leksands Bröd. Även denne ägare stöder Leksands IF. Man fick ett genombrott med Ikea för några år sedan, som nu säljer Leksands knäckebröd i 230 varuhus i drygt 30 länder. Så har man tagit rygg på det vi kallar globalisering. I Tällberg finns det sju, åtta hotell, alla familjeföretag, som är en utveckling av gårdar eller privata hem. Alla representerar framtidsindustrier och alla har utvecklats genom att ta rygg på det man kallar globalisering.

Globalisering är ingenting annat än vår ständiga sökan efter högre produktivitet, att göra saker och ting med mindre resurser, sade BE. Förut har vi strukturerat våra affärsmodeller på regional-, nationell- eller EU-nivå, nu gör vi det oavsett var resurserna finns och vi söker upp de snabbaste, billigaste och smartaste lösningarna. Och detta rumsterar om i fördelningen av produktionsfaktorerna i världen. Det är drivkraften bakom globaliseringen. Detta har pågått så länge som man hållit på med handel i världen, menade BE. Man har sökt de bättre, smartare, billigare lösningarna på olika behov som samhället har utvecklat. Denna globalisering är stigen ur den gamla industrialiseringen, men det är ingenting annat än en fortsättning på den.
Globaliseringen händer där värdet skapas tillsammans med kunder, var de än finns. Paradoxen är att globaliseringen bara kan hända på ett ställe, nämligen lokalt, där vi är. Ordet globalisering för mig, menade BE, är bara en abstraktion som säger mig att vi hänger mer och mer nära samman. Och vi väljer detta som konsumenter, som investerare och som producenter. Globaliseringen är inte ett politiskt projekt. Därför står också regeringar, politiska partier, så oförberedda på globaliseringens konsekvenser. Valrörelsen i Sverige handlar nu om hur vi bäst ska ransonera på socialförsäkringssystemet. Men valrörelsen handlar inte om de frågor som bestämmer i slutändan, nämligen vår produktivitet, investeringsförmåga, konkurrenskraft både i kompetens och arbetskraft och våra industriella strukturer och utbildningsväsende. BE ville hävda, att många medier, både i Sverige och Europa, förmedlar nyheter som har ett delvis begränsat värde för läsarna. De viktiga nyheterna för Sverige idag, är hur Kinas konkurrenskraft utvecklas, hur energifrågan utvecklas, hur klimatfrågan utvecklas. Så att vi som bor här växer i vår förmåga att se sambanden mellan helheten och delar. Det globala är ett uttryck för att våra platser där vi verkar, hänger tätare och tätare samman, att vi har blivit mer och mer ömsesidigt beroende. Det gäller information, finans, produktion, logistik, marknad, demografi, hälsa, utbildning. Vi lever i en paradoxal tid i det att vi skapat detta ömsesidiga beroendet medvetet, men vi hittar det inte riktigt. Vi ser fortfarande med stor misstänksamhet på mycket, bl.a. på seder och bruk, förhållningssätt och religion. Detta var själva utgångspunkten för det samtal som vi organiserade i Tällberg i somras, Tällberg Forum. Frågan var enkel, ”How on earth can we live together”. Frågan hade en enorm attraktionskraft och det kom nära 500 deltagare från 73 länder till fem dagars informella samtal. Men den grundläggande paradoxen i det här samtalet var insikten av att vi idag har fler väldefinierade hot mot våra livsstilar och vår existens, samtidigt som vi har allt fler försvagade gemensamma institutioner och processer för att lösa problemen och BE tog EU och FN som exempel. De fem dagarna i Tällberg bevisade att samtalet har en enorm kraft.

BE:s allvarliga slutsats var att ekvationen, energi, miljö och klimat inte går ihop och att tiden håller på att rinna ut för att klara omställningen från en global ekonomi, som är baserad på alltför billig olja, till en ekonomi som är baserad på rena, i stor utsträckning, förnybara energikällor, Klimatförändringen är ett faktum. Ingen verklig förbättring eller framsteg kan skönjas när det gäller att sänka utsläppen, både naturliga och de av människan skapade. BE gav exempel på vad klimatförändringen lett till bl.a. att stigande havstemperatur skapar förutsättningar för förändringar av strömmarnas förlopp och refererade till filmen ”The day after tomorrow”, som handlar om att global uppvärmning leder till en väldigt snabb klimatförändring. Han berättade också om sina reflektioner i samband med orkanen Katrina. Han pekade på bristen av intuition i det politiska och byråkratiska systemet, att inte förstå vad som var på väg, eftersom man inte är tränade eller organiserade för det och inte har något systemtänkande, så att man ser helheten. Här fanns inte intuitionen och därmed inte heller kopplingen mellan hjärna och hjärta, mellan hjärna och mage. Därför reagerade det politiskt administrativa system med iskyla, eftersom de inte förstod eller kunde reagera känslomässigt på vad som hände, vilket resulterade i enorma tragedier och förvärrande av katastrofen. Samma sak upplevde vi i Sverige i Tsunamins spår. Säkert var det många enskilda människor som med förtvivlan åsåg vad som hände, men var oförmögna att handla, därför att man var felaktigt förberedda. Och det leder ju till en ganska intressant slutsats, tyckte BE, nämligen att vi måste gå tillbaka till hur vi faktiskt tänker.

En åhörare frågade hur BE tror det går att förändra, så att man ser helheten, svarade BE med exempel från sitt praktiska arbete.
Sedan 25 år tillbaka har han samlat beslutsfattare från skilda områden för att diskutera gemensamma problem. Det är ett sätt att påverka. BE tror att vi måste få en annan slags inskolning av både unga människor, men också av ledare som just ska tillträda i olika sammanhang, ge dem möjlighet att sammanträffa och lösa varandras problem och BE redogjorde för sin vision av hur detta skulle kunde genomföras. BE tror att man måste gå handfast tillväga och tvinga in människor att se varandras ansvar och roller för att sedan kunna gå tillbaka och representera det legitima självintresset. Av egen erfarenhet tror BE på det självupplevda. Dessutom måste man påverka utbildningsinstitutionerna där BE menar att smalseendet/delhetsseendet har sin grund.

BE kom tillbaka till ekvationen som inte går ihop. Det finns ett begrepp, Oil Peak, den tidpunkt när vi förbrukar mer olja än vad vi hittar. USA passerade sin Oil Peak redan 1975, för världen som sådan kommer peaken troligtvis att passeras någon gång om 10-till max. 20 år. Stora oljefält hittas inte längre, det senaste verkligt stora oljefyndet gjordes 1992 i Kazakstan. När vi kommer ur oljepeaken kommer produktions-kostnaderna successivt att blir högre, men samtidigt kommer säkert ny teknik, som gör att fler reserver kommer att kunna tas ut. Dock är det oroväckande, eftersom efterfrågan samtidigt rusar i höjden, i framförallt Kina, men också Indien och andra utvecklingsländer, som är långt mindre energieffektiva än vi i Sverige.
Vi vet att isarna i Arktis smälter och att klimatförändringen har gjort sitt mycket synbara intåg, att Tundran i norra Sibirien smälter och en av effekterna är att metangas släpps ut på ett annat sätt. PPM, måttet på koldioxid, har ökat från 278 till 380 under industrialismens tid. Ökningen har under de senaste 30 åren varit mycket snabb. Balanspunkten ska ligga mellan 400 och 450 och drar man upp trenderna som vi nu ligger inne i, skulle man nå 500 omkring år 2050 och då skulle, också enligt trenderna, jordens befolkning vara 9 miljarder. Vi sitter, enligt BE, i en väldigt intressant situation, där vi tillsammans måste komma fram till hur vi ska attackera detta. På nästa veckas möte, The Clinton Global Initiativ, har expresident Bill Clinton bjudit in ett antal människor för att tala om fyra frågor. Inför och vid det möte ska varje deltagare lova någonting och sedan stå för att också göra det. Och det var också ett mycket starkt tema i Tällberg, ”walk to talk”. De fyra frågor som kommer att lyftas fram är Klimat, Värderingar, Fattigdom, samt Governess-”Hur ska vi sköta gemensamma affärer”. Tällberg-mötet och det kommande mötet i New York är, enligt BE, mycket förhoppningsfulla signaler för en kraftsamling utanför de etablerade institutionerna, som uppenbarligen inte har kunnat komma överens.

BE slutade med att säga: vi lever som i ett jättelikt äktenskap. Vi är förenade med varandra vare sig vi vill det eller inte. Men vi bad om det. När man ingår ett äktenskap, avger man ett löfte – att leva tillsammans i nöd och lust. Tack.
Åhörarna tackade Bo Ekman med en lång applåd.

Frågor
Espira: Om man ser att världen globalt nu är en fungerande marknad inom flera branscher, så ska den söka jämvikt, där efterfrågan och utbud är lika stort. Detta innebär att de rika länderna blir fattigare och det fattiga länderna rikare, så ska man mötas på mitten. Vad kommer detta att innebära för Sverige?
– Jag tror att det är en bärbar teori, men verkligheten kommer att behöva hjälp på vägen, enligt min uppfattning. Jag tror inte att marknaden fixar det själv. Ett väldigt tydligt exempel är bristen på alternativa energikällor. Oljan har varit alldeles för billig under alldeles för lång tid, enligt mitt förmenande. Vi borde ha haft korrigeringar skattevägen långt tidigare. Efter ett scenario som gjordes på min tid på Volvo1972 som visade hur bensinpriset förväntades utvecklas och när vi drog konsekvenser av vad dessa prisnivåer skulle ha för förändrande effekter på samhället, tog vi 1974 initiativ till att ta fram alternativa drivmedel i Sverige, alltså redan för 31 år sedan.

Knallens citat
Ordföranden överlämnade Knallen med orden att Knallen inte vandrade så långt, men att han nog varit uppe i Ludvika-trakten. BE bekräftade att man haft en mordmisstänkt Knalle i en by i närheten av Leksand! GR tackade BE för att han hjälpt BIH att lyfta blicken och tagit ut oss på ytor som Knallen sällan vandrade på.