Beatrice Clarke

Barn och unga är fantastiska möjligheter ”
Tillsammans gör vi samhället bättre. Ett mål i taget.” Den devisen är central i Beatrice Clarkes gärning i Svensk Elitfotboll, där hon arbetar förebyggande med barn och ungdomar från utanförskapsområden.

–Barn, ungdomar och unga vuxna måste ses som fantastiska möjligheter, inte som problem, sa hon vid Handelsklubbens septembermöte.

–Vi har mycket i vårt land att vara stolta över, vi har fina värderingar tillsammans med att vi lever i en demokrati med yttrandefrihet och väldigt mycket frihet, men jag möter många barn och ungdomar som saknar framtidshopp och som mår väldigt dåligt. Det är en mycket polariserad värld, mycket ”vi och dom”, när det egentligen bara finns ett ”vi”.

Tidig kontakt med droger
Beatrice Clarke är född och uppvuxen i Stockholm och hon kommer från en familj med en ensamstående mamma och flera syskon, med alkohol- och drogproblem. Många betraktade hennes chanser i livet som minimala och det sätt hon bemöttes på fick henne att tappa tron på sig själv och kompensera genom att bli stökig i skolan.

–Jag hade svårt att hänga med i skolan. Jag hade mycket oro för vad som hände hemma och jag hade inte fått den förberedelse för skolan som förskolan kunnat ge. Jag tror att min mamma höll mig hemma för att inte familjens hemlighet skulle avslöjas. Jag bestämde mig för att störa. Jag lärde mig snabbt att vara bäst på att vara sämst, för då var jag ändå någon. Ingen frågade hur jag mådde och jag skapade strategier för hur jag skulle lösa situationer. Jag slutade skolan med godkänt i bara ett ämne – idrott. Tack vare min idrottslärare Kenta Olsson som dessutom var professionell fotbollsspelare i Hammarby såg mig, bekräftade mig, gjorde att jag var någon och kunde känna mig omtyckt. Han sa att alla är bra på något och du har det också.

–Jag kan förstå vad min mamma hade gått igenom, men jag kan aldrig acceptera vuxnas svek mot barn. Ändå var min mamma en riktig ”krigarmamma”.

Fick kontakt med Fryshuset
Vändpunkten kom för Beatrice när hon av en slump kom i kontakt med Anders Carlberg och Fryshuset, stiftelsen som startades 1984 och som med ett brett utbud av verksamheter främst för ungdomar erbjuder aktiviteter, utbildningar och arbete med målet att nå ett kreativt och lösningsinriktat samhällsklimat.

I tjugo års tid har Beatrice arbetat för och med unga i ett långsiktigt samhällsengagemang. Efter skolgång hos Fryshuset, där hon läste in treårigt gymnasium på två år med högsta betyg i alla ämnen, vidareutbildade hon sig till socialpedagog och specialpedagog. Därefter arbetade hon i sex år på S:t Görans gymnasium på Kungsholmen i Stockholm för Fryshuset. 2018 värvades hon därefter som CSR-ansvarig, hållbarhetschef, för Svensk Elitfotboll. Hennes arbete syftar till att skapa en väg in i samhället för unga i utanförskap. Hon var redan under Fryshus-tiden delaktig i arbetet med att säkerställa Svensk Elitfotbolls värdegrundsarbete och uppförandekod.

Fotbollens engagemang
–Jag gav ett löfte till Anders Carlberg, som dog för sex år sedan, att föra hans anda, tankar och vision vidare. Skola och utbildning är det viktigaste för att undvika utanförskap, sa Beatrice och berättade om fotbollsklubbarnas samhällsengagemang och projektet ”Vi tillsammans” som bland annat IF Elfsborg är delaktig i. På www.fotbollochsamhallet.se kan man se mer om klubbarnas samhällsengagemang.

–Vi måste synliggöra det arbete som bedrivs inom fotbollen och stötta varandra utanför de kritade linjerna genom inkludering, jämlikhet och vuxna sammanhang med positiva mötesplatser. Fotbollen är ett fantastiskt redskap i att skapa lekar där alla kan vara med och genom att skapa meningsfulla sammanhang och trygga rum.

–Sex procent av den svenska befolkningen bor i utanförskapsområden. Det är vi övriga 94 procent som måste lösa utanförskapets utmaningar. Vi kan alla vara en del av lösningen. Med en tro på människor och rätt stöttning kan alla resa sig. De som är vana att misslyckas men som ändå står kvar kan bli fantastiska framtida ledare.

Fundera över dina förebilder För Beatrice var det livsavgörande att hon fick en lärare som trodde på henne och ”bemötte oss knasungdomar med respekt” och hon avslutade sitt anförande i Handelsklubben med att uppmana alla att fundera över sina egna förebilder, personer som gjort avtryck och som bidragit till drivkraften i vars och ens liv.

–Vi måste börja tala om våra förebilder och vad de har bidragit till i våra liv. Bortglömda ungar blir förortens kungar. Man ska inte slå varandra på käften. Man ska slå varandra med häpnad.