Detta innehåll är endast tillgängligt för inloggade. Vänligen logga in nedan.
Urban Jansson tackade för inbjudan och berättade att han känner sig hedrad att vara på Borås industri och handelsklubb.
När jag blev tillfrågad så var det inte svårt att tacka ja. Jag funderade också på vad jag skulle säga och det fick jag välja själv. Jag har därför valt att tala om ett begrepp som vi kallar ägarstyrning och som på engelska kallas corporate governance.
Min bakgrund är den att jag arbetade i SEB mellan 1967 till 1984. Bankvärlden var på den tiden mycket reglerad och jag trodde det var grönare på andra sidan. Jag hoppade därför in i Wallenbergssfären och blev VD för ett dotterbolag till Incentive och sedan arbetade jag i koncernledningen som vice VD i Incentive. Därefter blev jag 1992 VD för Ratos. Sedan jag lämnade VD-posten i Ratos 1998 har jag arbetat som styrelsearbetare i en rad olika företag: Addtech, Ahlstrom Corp, Anoto, GTM (chairman), HMS, Leimdörfer (chairman), Maingate (chairman), Plantagen (chairman), Proffice (chairman), Pyrosequencing, Roaminfo, SEB, Solme (chairman)
Är det en modefluga med ägarstyrning? Nej det är det inte. Det är en viktig integrerad faktor i ett kapitalistiskt system. Ägarstyrningen syftar till att skydda intressen för alla ”stakeholders” (aktieägare, fond- o pensionssparare, fordringsägare, anställda, kunder etc.)
Det finns en rad olika regler som styr våra företag: EG-direktiv, lagar, förordningar, föreskrifter mm. Vid sidan av detta regelverk finns också en självreglering. Jag är själv engagerad i börsens bolagskommitté som har till uppgift att besluta om vilka nya företag som får komma in på stockholmsbörsen. Idag är det inte särskilt många företag men för tre år sedan var det en mängd företag som ville in på börsen. Alla dessa regler och den självreglering som finns syftar till att se till att aktieägarna har förtroende för systemet. Idag ifrågasätts det mesta. Kan man lita på att det som står i prospektet är sant? Kan man lita på en verkställande direktör eller en viss styrelse? Tidigare har detta varit självklart men sedan ett antal år tillbaks finns en förtroendekris.
Det ökade intresset och fokuseringen beror till viss del på den ökade brottsligheten som främst uppmärksammats i USA. En annan viktig faktor till det ökade intresset är den förskjutning som sker inom etik och moral där vi ständigt flyttar gränser. Även medias allt skickligare granskning bidrar till den ökade fokuseringen. Inom lagstiftningen finns också en ökad fokusering på styrelsens och speciellt styrelseordförandens ansvar. Även VD:n är utsatt för en mycket hård granskning, en VD för ett börsnoterat företag har egentligen inga bra argument för att inte vara tillgänglig, öppen och transparent mot sina uppdragsgivare.
En annan grupp som alltmer kommer under luppen är de rådgivare som finns till företag, det kan vara jurister eller investmentbanker. Dessa granskas bl.a. på grund av att de har så stor ersättning. Frågan är om dessa ersättningar är rätt på grund av att någon är villig att betala eller om vi ska reglera. Fondförvaltare är också utsatta för granskning båda för sina villkor men också för sina leveranser av avkastning eller snarare brist på avkastning. Hela systemet, alla roller i kedjan utsätts för granskning.
Ett antal olika faktorer bidrar till den förtroendekris som finns idag. Börsutvecklingen de senaste åren skapar i sig en debatt. När man dessutom fifflar med bokföring då börjar ju de fundamentala förutsättningarna också att ifrågasättas. Sedan har vi IT/Telekom utvecklingen med den enorma övervärdering som kan åskådliggöras med att konsulterna i Framfab värderades till 35 mkr och det fortfarande fanns människor som köpte aktien. En del i denna utveckling var alla de fonder som har till uppgift att följa index och som därför köpte dessa aktier. Andra delar som bidrar till förtroendekrisen är de skandaler som identifierats i Enron, Global Crossing, World Com och ABB. Här har ju också revisorernas roll diskuterats och frågan om var de har sin lojalitet.
Vilka åtgärder skall då vidtas? Jag tror att vi måste arbeta långsiktigt med dessa frågor. En del är att fortsätta vara öppna och vara beredda på genomlysning. Det som måste karaktärisera ett kapitalistiskt system är att vi har förtroende för varandra. Genomlysningen måste också ske på alla nivåer. En annan viktig fråga är hur pass oberoende vi tillåter olika rollinnehavare att vara. I dag är det ett krav när ett företag ska in på börsen att styrelsen skall bestå av en majoritet som är oberoende. Den enda arbetande personen som tillåts i styrelsen är VD. Dessa regler finns för att skapa en rågång och ansvarsfördelning mellan ägare, styrelse och ledning.
Vi behöver också fler ägare som ökar sitt engagemang och ansvar. Vi behöver därför ställa högre press de ägare som är fonder eller investmentbolag att också ta en aktiv ägarroll. När det gäller revisionen så måste vi ställa krav på att de skall våga säga ifrån när det inte stämmer.
Jag tror inte på ökad lagstiftning utan min uppfattning är att självreglering är det bästa sättet att komma åt problemet. Vi behöver också förbättra styrelsearbetet och utbilda och träna styrelsemedlemmar. En annan fråga är också huruvida antalet styrelseuppdrag per person skall begränsas. Min uppfattning är att mer än två ordförandeposter i börsnoterade bolag skulle jag inte klara. Jag skulle inte ta på mig fler.
För att självregleringsprocessen skall fungera krävs ett antal åtgärder. En kan vara att allt fler börsbolag fastställer etiska riktlinjer där de beskriver vad de inte kan tolerera i sin verksamhet. Det talas även om värderingsstyrt ledarskap. Som ledare måste vi stå för vissa saker där etik och moral är viktigt. En annan viktig fråga är på vilket sätt ledande befattningshavare kan handla med aktier i det egna bolaget. Jag är kanske gammalmodig, men jag tycker att om man skaffar aktier i det bolag där man är engagerad bör man behålla dessa, annars skickar man signaler. En mycket het potatis är vem som skall bestämma och ta ansvar för incitaments-program och lönesättning för ledande befattningshavare. Aktieägarna vill alltmer vara med i denna process.
De initiativ som har tagits i Sverige är bl.a. de ökade kraven på utbildning av styrelseledamöter. Även de ökade kraven vid notering på börsens O-lista där man har infört helt andra krav på likvida och finansiella resurser kan hjälpa till att skapa förtroende. Det finns också en etik och förtroendekommission som Erik Åsbrink har fått uppgiften att leda. Denna kommission har tillsatts av regeringen.
Slutligen vill jag också peka på att det finns analyser som visar att god ägarstyrning d.v.s. gott samspel mellan ägare, styrelse och ledning ger bättre avkastning och en högre värdering av företaget.
1. Röstdifferentrentierade aktier kan inte detta medföra att man kan få en bättre kraft i ägarstyrningen ?
I viss mån kan jag hålla med dig. Det kan dock finnas en motsättning. En amerikansk fondförvaltare som jag talade med sa att röstdifferentieringen är inget problem så länge ägarna av dessa aktier gör rätt saker. Problemet uppstår när aktiemarknaden inte tycker att dessa ägare gör rätt saker. I entreprenörsdrivna företag är det dock enda sättet att som entreprenör inte bli alltför utspädd i sitt ägande.
Jag tror att röstdifferentiering bör finnas kvar men den kanske ska modifieras något.
2. Jag kan koppla det du har sagt till hur man bör driva småföretag. Hur kan man använda ägarstyrning i stora företag som Telia eller Ericsson? Här finns väl ingen möjlighet för enskilda aktieägare att påverka dessa stora företag?
Om jag som styrelseledamot gör det som jag uppfattar är bra för aktieägarna försöker jag åstadkomma detta. I bolag med många aktieägare krävs det ett samspel mellan styrelse och aktieägare. När det inte finns någon huvudägare är det viktigt att styrelsen agerar som en förlängd arm för ägarna.
3. Är det inte ibland så att styrelserna är för stora för att varje enskild ledamot skall känna det riktiga ansvaret?
Den idealiska storleken på en styrelse är 6-7 personer. Bankstyrelserna var ju exempel på alltför stora styrelser. Styrelsen skall vara kompetent och stå för något. I ett företag där jag är med i styrelsen är vi fyra styrelseledamöter, det fungerar perfekt
Alfred Hahn tackar Urban Jansson för ett intressant föredrag och överlämnar knallen med citatet:
”Förtroende är om du så vill, att kunden alltid köper av mig en gång till.”
Klubbmedlemmar och gäster utdelar uppskattande applåder.
Ordförande avslutar mötet.
Detta innehåll är endast tillgängligt för inloggade. Vänligen logga in nedan.